En lyckans dag helt enkelt. Naturligtvis för att ultraljudet gick så bra, men också för att jag är så himla nöjd med våra valpar. Så modiga, glada, frimodiga och lätta att ha att göra med. Inga protester mot att komma till en helt ny annorlunda miljö, läggas på sidan på undersökningsbordet. De mindre verbala protester som kom var mer för att de var tvungna att ligga still så länge när de helst av allt ville springa runt och titta på allt nytt och hälsa på alla människor.
Vi vägde dem också och de ligger nog lite i överkant i storlek då hanarna låg mellan 12,5-12,8 kg och “lilla” Nova på 10,25 kg.
Nova var först ut eftersom vi var i god tid så tänkte jag passa på att ha lite mer koppelträning, låta henne se och reagera i sin egen takt och vara på pass att hjälpa henne med förstärkningar om hon blev rädd. Ha, vad jag bedrog mig, hon reagerade inte alls på kopplet, sprang i full fart fram till dörren, full fart in i trapphuset, snurrade ett varv innanför dörren och for sedan upp för trappan och in på veterinärkliniken med attityden “Här är jag”. Inte en enda tvekan över något trots att hon inte sett någonting av världen förr mer än hemma och hos vår egen veterinär.
Sedan fick vi ju inte chans att göra samma sak med hanarna då det blir lite mer löpande band principen för att hinna med alla, så dem bar jag ut och in, men de var inte någon skillnad på beteende vid vågen eller inne på kliniken än Novas beteende. Trygga, stabila valpar helt enkelt. När veterinärer och personal tycker att det är extra fina valpar blir man dessutom extra stolt i mammahjärtat ❤
Det är ju sådana här dagar som uppväger de dagar då det inte är någon dans på rosor 😀
Krambjörnarna och jag 