När hunden kräks

Jag brukar säga att det är “normalt” för en hund att kräkas, det är det egentligen inte, utan i den mening att det är normalt för en hund att kräkas om den fått i sig något olämpligt. De flesta hundar kräks om de äter gräs, det kan bero på mängden gräs och hur ofta de äter också.
Men därav blir man inte direkt orolig första gången någon hund kräks. Det händer som sagt sporadiskt om man har många hundar. Eftersom hundarna lever med oss som familjemedlemmar så upptäcker man också snabbare om något övergår till att inte vara “normalt”.

Det här inlägget kommer att handla om Panda. Mina småflickor är fantastiska på alla vis, dom är alerta, positiva, lättränade, vänliga och glada. Men framför allt kanske man kan nämna matglada. Extremt matglada. Dom har också en tendens att sätta i sig mer eller mindre olämpliga saker, sett med våra ögon. Panda är hopplös när det gäller att plocka pälstussar och äta upp dem, vi plockar ständigt pälstussar ur munnen på henne. Träning har minskat problemet, men hon äter fortfarande en del. Hon bär omkring på strumpor också, dock har hon aldrig ätit kläder leksaker eller andra prylar för den delen. Hon har dessutom under hela valptiden och uppväxten tagit foppatofflor och tuggat på ibland och bara legat på dem ibland. Vi tror att det här med strumporna och foppatofflorna bottnar i ett arv från Flicka, hennes mormorsmormorsmor som alltid samlade alla mina kläder och skor som hon kunde hitta i en hög när jag åkte hemifrån, där låg hon tills jag kom hem igen. Det är i alla fall en tilltalande tanke 🙂

Nåväl, matglädjen ledde till att Cocos och Panda en dag i april, lyckades få upp locket på fodertunnan och åt sig proppmätta, verkligen proppmätta 😮 Ingen annan här hemma hade hört ett ljud. Jag var förmodligen iväg och köpte mer hundmat, fodertunnan hade inte så mkt torrfoder kvar, men tillräckligt för att de skulle bli rejält uppblåsta.
Irriterad på mig själv eftersom jag trodde att jag glömt att stänga locket ordentligt. Så den närmsta tiden var jag extra noggrann med det.
Men sen dröjde det inte länge innan jag var ute på andra ärenden, och då hade dem små råttorna inte bara öppnat locket utan vält hela tunnan och dragit av locket. och så var magarna som ballonger igen. :O Det har vi varit med om några gånger genom åren och det har alltid gått bra med hundarna.

Min fina fodertunna som jag gjort en liten vagn på hjul till och pimpat med marmor dekorplast kunde ju inte längre pryda sin plats i köket, utan är numera förpassad till grovköket, inskjuten under diskhon där. Omöjlig att öppna och välta men framförallt så kan dörren stängas dit när jag åker hemifrån.

Jag har noterat att Panda kräkts någon gång ibland sedan dess. Men jag har oftast inte hunnit med då det inte varit så stor mängd men sett att det mestadels är osmält hundmat, som hon och de andra äter upp fortare än man hinner blinka. Jag vet, hundar har ett helt annat sinne för vad som är smakligt än vad vi har. 😀 Men hon har troligen varit irriterad i magsäcken och kanske upp i matstrupen en bit, med tanke på mängden torrkulor.
Nåväl på tisdagen, klippte vi ner Milou med maskin, självfallet samlar man upp pälsen i säckar, men pälsråttan Panda har uppenbarligen hunnit med att sno åt sig och sätta i sig en rejäl mängd päls utan att vi sett det. Visst har vi haft många hundar som ätit päls genom åren och det kommer alltid ut den normala vägen utan problem. Men ibland har man kanske otur, eller så beror det på mängd och densitet och sånt där. Det kan vi bara spekulera i.

Under onsdagen kräktes hon flera ggr. så jag började reagera på att det var onormalt.
Under natten mellan onsdag och torsdag kräktes hon första gången vid midnatt, då sov jag, men dottern berättade det. Klockan 4 på morgonen vaknade jag, rastade hundarna och noterade att panda kräktes upp mat, vatten, gräs och hundpäls, ingen stor mängd nu heller.
Vi somnar om och vaknar vid 7.30, rastar hundarna igen. När vi kommer in kräks panda upp allt vatten, bara vatten utan galla eller annat. Och nu börjar jag bli orolig, för det är en sak att de kräks upp maten, men när de kräks upp allt vatten inom någon minut från det de dricker, då är det ofta ett symtom på ett stopp i tarmen och det är ett akut läge som kräver buköppning.
Så jag fick sätta mig och ringa runt och hitta en jouröppet klinik, vilket inte är det lättaste, ultuna hade öppet, men redan tidigt på morgonen ett 10-tal mkt allvarliga akutfall på väg in, risk att vi skulle få vänta 7-8 timmar eller tills Panda blev akut sjuk. Här började jag känna mig lite desperat. Blev hänvisad till Anicura Bagarmossen, men kände att Anicura Kumla var närmare. Och där fick vi tid så det var bara att samla ihop alla saker jag kunde komma på som jag kunde behöva. Ringa efter hundvakt. Så slängde vi oss i bilen och satte fart mot Kumla.
Väl där fick vi hjälp av veterinären nästan omgående. Hon undersökte Panda klämde igenom mage och tarmar och hon kunde inte upptäcka någon ömhet i buken. Så blev det en tur in till röntgen, när vi såg röntgenplåtarna verkade allt normalt, men det fanns ett parti i tarmen som såg “luddigt” ut, det gick inte att avgöra om det var tjocktarmen eller tunntarmen. Det var också flera partier i tarmen där det var fullt med gas. Som tydligen också kan ge förstoppningssymptom. Men det misstänktes att “luddet” kunde vara ett eventuellt stopp. Om “stoppet” var i tjocktarmen så skulle det passera av sig självt. Om det däremot var tunntarmen så var det operation som blev nästa steg.

Så vi beslöt att gå vidare med kontraströntgen. För att hon inte skulle kräkas upp kontrasten, så fick hon först en spruta som hämmade kräkningarna. Efter 20 minuter skulle hon sen få kontrasten. Nu blev det lite väntetid även här eftersom det kom in flera allvarliga akutfall. Men till slut kom sköterskan in med en skål med kontrasten som såg ut som filmjölk med små bruna bitar i. Men det vita var mer kritliknande och tydligen inte så smakligt utan man brukar få mata hundarna. Men Panda tittade i skålen, luktade och såg väldigt tveksam ut, sedan tittade hon på mig, på sköterskan och på mig igen. Som om hon sa “Really? Är det här allt jag får 😮 Okej då” och sen satte hon i sig alltsammans 😀 Ibland är som sagt matglada hundar positivt.
Sedan skulle vi vänta 4 timmar så att kontrasten skulle hinna gå igenom systemet. Då passade vi på att åka hem. Panda fick lov att äta mat och leka och springa som vanligt, vilket hon också gjorde. Tanken var ju också att rörelse sätter fart på tarmens arbete 🙂
Kändes som om jag i princip bara hann mata och rasta hundarna innan det var dags att åka tillbaka igen. Lite orolig var jag under bilresorna, den här familjen syns inte när man börjar köra, de lägger sig vanligtvis ner direkt och kan möjligen sätta sig upp nån gång för att titta sig omkring. Men panda stod upp hela tiden med ryggen lite krökt, som om hon skulle kräkas. 1 timmes resa dit och hem x 2. Det var det enda tecknet på att hon kanske inte var 100% på topp. I övrigt var hon pigg och glad och imponerade på personalen när hon med lätthet skuttade upp på röntgenbordet. Hon fick också behålla maten och vatten efter att hon fått det kräkhämmande medlet.

Och döm om lättnaden när vi såg att kontrastvätskan gått rakt igenom hela systemet utan problem.
Allting från strupe till tjocktarm såg helt normalt ut. Jag fick också en hastig glimt av hennes höftleder som såg jättefina ut. Men vi fick vänta på att veterinären skulle bedöma bilderna med kontrasten också.

Till slut kom den nya veterinären ut till bilen där vi satt och väntade. Klockan var nu så mycket att de bytt skift. Han var jättenöjd med bilderna, konstaterade att allt verkligen såg jättefint ut, men att han ville att jag skulle ringa omedelbart om hon började kräkas igen. Vi skulle ge skonkost/blötmat upp till ett par veckor och helst dela upp maten i många små mål för att magen skulle få chans att läka.
Så efter betalning av kalaset med dubbla jouravgifter på allt så satte vi oss i bilen och for hemåt. Vi var hemma igen mellan 21.00-21.30 ca. Och missförstå mig rätt, vi vill verkligen tacka Anicura Kumla, för proffsigt bemötande, väldigt sympatiska veterinärer och övrig personal, där vi hela tiden var delaktiga i besluten. Och priset, ja inte så farligt egentligen. Vi har valt väldigt hög självrisk och 15% på summan, så vi betalade 5000:- ca av totalt ca !0 000:-

Fredagen passerade normalt, förutom att jag hade Panda under uppsikt 24/7. Hon åt glatt sin mjuka mat, som bestod av mixat uppblött torrfoder för känsliga magar med lamm och ris, samt vom och däremellan små portioner av burkmat. Inga problem, Panda åt glatt och inga kräkningar.
Så på lördag beslöt jag “i egenskap av självutnämnd expert” (notera självironin) att det här med blötmat och skonkost kändes lite överdrivet. Så hon fick maten visserligen lite uppblött, och jag mosade åtminstone hälften med gaffel. Och lite vom fick hon. Två mål mat som vanligt.
Då började hon kräkas igen på natten till söndag. Däremot kom bara de hela kulorna upp, den mosade maten hade hon fått behålla. Samt en mindre mängd gräs som hon hann sätta i sig på lördagen, innan jag hann stoppa henne.
Och en del hundhår, som måste varit kvar sedan tidigare. Eftersom det första jag gjorde när vi kom hem var att plocka upp och kasta varendaste litet pälsstrå från golvet, under möbler etc. Jag har sedan maniskt plockat varenda liten pälstuss jag sett.
Ja, nu är vi inne på onsdag middag och allt verkar bra, inte en kräkning mer. Hon äter och dricker normalt, leker och jobbar normalt. Med jobbar menar jag nosework och uppletande av godis.

Här kommer ett litet urval av mindre vackra bilder på diverse kräk och bajs. Är du kräsmagad så rekommenderar jag att inte titta.

Nu funderar jag på om det är dags att återgå till barfandet, jag är övertygad om att det är det allra bästa för hundarna. Måste bara fundera på om jag orkar hålla på igen. Det är otroligt mkt jobb. Men jag har ju bara 4 nu, mot 8-10 förr. Jag har hunnit tänka i några dagar nu och det lutar åt att vi återgår till barf, Jag får väl ge Panda färdigt foder till att börja med om köttiga ben blir för mkt. Hittade ett ställe att beräkna mängden som underlättar lite mot att räkna själv. Allting är förstås riktlinjer bara, men så är det med torrfoder också, en del behöver mer och andra mindre.
Vi har testat många olika foder, “finare” sorter och “sämre” sorter. Inte förrän vi av en slump började med Doggy Original mini på våren 2005, så upptäckte vi hur fantastiskt bra det var. Bra magar, liten mängd avföring, fantastiska pälsar. Vi har alltså lång erfarenhet av det även om man bortser från barf/färskfoder perioderna.
I tillägg har många valpkullar fötts upp på det fodret med bra röntgenresultat. Det är också helt fritt från fisk och fiskolja, vilket vi erfarit att hundar från den här familjen kan vara överkänsliga mot. Det är dessa jag hittat som är fria från fisk, andra doggy foder innehåller alltså antingen fisk eller fiskolja.

Ett exempel på vad en hund behöver vid barf. Inte så farligt mkt egentligen.

Här nedan är några bilder på Pandas mat nu, uppblött torrfoder, vom, annan mjukmat och inte minst har jag glömt att skriva om vårt mirakelmedel messmör. Messmör är fantastiskt för dåliga magar. Spädbarn med kolik, småvalpar med kolik, magkatarr mm. När vår dotter var liten hade hon svåra problem med kolik och inga medel hjälpte. Då tipsade en äldre barnmorska på Hagalunds barnavårdscentral mig om att ge lite messmör med varje mål mat, och vips sov hon hela nätter igenom (och jag).
Så det har Panda också fått för att lugna magen.

Jo jag vet, det finns “gastro intestinal” foder för hutlösa priser. Men där drar jag gränsen. Jag tycker inte att det är värt priset. Jag gör det vi anser lämpligt, med de foder vi har god erfarenhet av, sedan många år, i samråd med veterinären förstås.

Ja det var lite om vår senaste vecka, samt kanske lite väl fördjupade bilder på olika kroppsvätskor och lämningar.
Fortsättning kanske följer, förhoppningsvis inte om Panda, men om inte annat kanske om barfandet t ex.

Eller kanske om ett annat känsligt, men spännande ämne, veganskt foder för hundar.
Det här fyller facebooktrådar med hundratals upprörda röster som säger att “vi veganer kan äta vad vi vill, men vi ska minsann inte pracka på våra hundar otyget”.
Intressant, själv har jag varken skrikit eller gormat om motsatsen, för jag vet inte. Istället har jag lagt en del tid på att sätta mig in såväl i forskningen som i privata erfarenheter från veganvärlden.
Problemet är att människor inte förstår det här med proteiner. Jag kan inte ens räkna alla gånger någon har undrat var jag får proteinerna ifrån, när jag inte äter kött. Ingen verkar tänka på var deras egen proteinkälla får sitt protein ifrån. Men det här är alldeles för långt för att skriva om här.
Nästa vecka ska jag delta i en föreläsning om vegansk mat för hundar. Det ser jag fram emot, och sen kanske jag har mycket att skriva om.
Jag har i alla fall träffat på människor med allergiska hundar som av sjukdomsskäl fått gå över på vegansk mat och hundarna blir friska, jag har följt ett antal människor som valt vegansk mat, hemlagad mat etc. Med absolut friska hundar. Lever långt upp i åren, utan hälsoproblem.

Åke Hedhammar har ju lite erfarenhet i ämnet. Som han säger är det viktigt att sätta sig in i hundens näringsbehov och se till att tillgodose det. Då är det inga problem med en vuxen hund. Ställer högre krav på valp och dräktig tik så klart.
Och för att lugna alla…nej, mina hundar är inte veganer………än….. 😀

https://youtu.be/cCgUfuGsm4c”

Uppdatering 8/6:
Ja nu har det gått en tid och jag vågar nog påstå att Panda nu är helt återställd. Hon äter och dricker helt normalt, alltså inga kräkningar av vare sig mat eller vatten.
Och en av våra hundar äter numera veganmat, det är en ren test om man kan få ner inflammationer pga artros.
Yoshi har ju haft problem med ett bakben under våren, trodde det var ett korsband, men ortopeden konstaterade att hans knä är stabilt och fast, men på röntgen såg de lite artros i knäet. Så han har fått antiinflammatoriskt och vilat, utan större framgång. Nu har han börjat på rehab med simning, och med olika övningar för att stärka musklerna. Han har ju tappat en hel del muskler under viloperioden.
Hur som helst så har han alltid varit känslig för vete, kan inte äta torrfoder eller godis med vete, kan inte äta bröd eller pasta utan att bli väldigt lös i magen. Så han har ätit spannmålsfritt och annat och varit ganska bra på det.
Men peppar, peppar, med veganmaten är han för första gången i sitt 6-åriga liv riktigt fast och fin i magen. Är han alltså känslig mot kött också?
Återstår att se hur pälsen håller och vi får väl dessutom kosta på ett blodprov om några månader för att se att hans taurinhalt inte är för låg. På en del hundar hämmar legymerna i spannmålsfritt upptaget av taurin i kroppen.